Experten: Håll koll på vanliga byggfel vid olika epoker

Varje tidsepok har satt sina standarder inom byggteknik och husbyggnation. De mest gedigna husen byggdes vid sekelskiftet och i början av 1900-talet. Det menar Johan Emet, besiktningsman på Raksystems Independia:
– Då hade vi kärnvirke och husen tog lång tid att bygga. De är kanske inte så energieffektiva men de funkar utan tvivel. Ett välskött sekelskifteshus som inte har renoverats sönder kan stå i hundra år till.  

Och vilken tidsepok ska man ha lite mer koll på? 

– Hus från 60-, 70- och 80-talet. Då skulle det gå fort och man använde sig av metoder som var mindre bra. Allt från folie i väggarna till radiatorer i taken. Så var lite noggrann om huset du tittar på har annorlunda eller ovanliga lösningar.  

Början av nittonhundratalet – gedigna hus

Hus från tiden fram till fyrtiotalet har sällan några större byggtekniska fel och problem, menar Johan. Men förutsättningen är att huset har underhållits under åren och har kvar samma konstruktion. Problem kan uppstå om huset renoveras med material som inte fanns med från början, till exempel plast.
– Ha också koll på om fasad eller tak har eternit. Eternit innehåller asbest och är inte farligt i sig. Men om man borrar, slipar eller sågar i materialet frigörs hälsofarliga ämnen och ska därför hanteras med försiktighet. År 1935 började man också med blå lättbetong som kan avge radon, vilket kan behöva åtgärdas. Och troligtvis har taket blivit bytt på sjuttiotalet. Då får du nästan räkna med att du kan behöva byta taket igen. 

Femtiotalet – ha koll på inredda källare

En källare är alltid en riskkonstruktion med risk för fukt. Men när det kommer till hus från femtiotalet vill Johan också göra oss uppmärksamma på begreppet ”inredda källare” eller ”gillestuga”. Källare och suterrängvåningar bör ha rena betongytor eller klinker och inget organiskt material som trä, gips, mattor och tapeter.  – En annan sak är ventilationen. Husen från denna tid hade ofta oljepanna som gick varm och var en viktig faktor för att självdraget skulle fungera. Om denna har plockats bort bör man ha lite extra koll på ventilationen. Troligtvis är också husets gamla fönster utbytta vilket också försämrar chansen till frisk luft. Faktorer som detta kan leda till fuktproblem.

Sextiotalet – krypgrund och fuktproblem

På sextiotalet gör plasten entré på riktigt. Vi börjar inreda våra källare allt mer, krypgrunder ställer till det och inomhus ventilationen blir allt sämre. Vi börjar mer och mer använda oss av den så kallade ”blå lättbetongen” som kan avge radon. De tunna väggar är inte heller särskilt energieffektiva. 
– Om huset inte har en lunga är det svårt att andas! Så om ni köper eller redan äger ett hus från 60- eller 70-talet bör husets ventilation stå högt upp på er ”to do-list”. När det kommer till risken för radon i huset kostar det bara ca tusen kronor att göra en kortare radonmätning, så gör det. Gränsvärdet är 200 Bq/m3 och åtgärderna är olika beroende på om radonen är i mark eller byggkonstruktion. En gång i tiden trodde man att radontapeter hjälper, men det gör de inte, skrattar Johan.  

Sjuttiotalet – experimenternas tid

Problemet med felaktiga byggkonstruktioner i källare är typiskt för sjuttiotalet. Det skulle gå fort och tiden kännetecknas av inte alltid alldeles genomtänkta lösningar. Ofta bestod grunden av en oisolerad betongplatta direkt på mark och sedan träreglar ovanpå. En perfekt miljö för fukt och mögel. 
– Det var mycket ”trial and error” under 70-talet. Man bör nästan utgå från att huset kan ha fuktproblem och var noga med att prata med en riktig besiktningsman – inte en snickare eller kompis som säger sig kunna. Det positiva är att dessa typer av byggfel med fukt och mögel ofta är relativt lätta att åtgärda. Med nya moderna material och rätt kunskap kan man oftast ganska lätt bli av med problemet. 

Åttiotalet – se upp för fukt i väggar 

På åttiotalet har man börjat förstå att betongplattan måste isoleras. En teknik var så kallade flytande golv. Detta innebar att man placerade frigolit mellan betong och trägolvet. Man började också experimentera med olika isoleringar under plattan. Oftast använde man en isolering av mineralull som kallas ”elefantmatta”. 
– Men mineralull i blöt mark är inte heller det bästa. Och fukt som träffar på en cellplast istället för en träregel på betongen försvinner inte magiskt. Istället vandrar den åt sidan. Och är då väggen tillverkad av trä blir det inte så bra. Flytande golv var och är därför inte heller en bra lösning! Denna lösning används än i dag av hantverkare som inte riktigt har förstått fuktproblematiken med en oisolerad betongplatta.

Nittiotalet – rostskador på plåt

Under nittiotalet har man gått ifrån mineralullen och börjar istället lägga en tunnare cellplastisolering under betongplattan. Golvvärme blir också vanligt. Överhuvudtaget blev det en större medvetenhet kring fukt och isolering. Men tjocklek på isoleringen under plattan är fortfarande ett problem ända fram till 2000-talet. Då antog man till slut dagens byggstandard med 300 mm isolering under plattan.
– Förutom att isoleringen under plattan inte riktigt än klarar av att stå emot markfukten så förekommer fortfarande hus med inklädda grundmurar i källare och suterrängplan. Detta kan leda till problem om det är bristfälligt utvändigt fuktskydd och dränering. 

2000-talet – billiga byggmaterial

Ett problem under 2000-talet är att entreprenörer och hustillverkare börjar använda byggmaterial och lösningar från tillverkare som inte är godkända. Det gäller inte alla, men många husleverantörer inom lågprissegmentet tar genvägar och sparar in på material och laborerar med byggtekniken. Till exempel takstolarnas täthet och olika tätskiktslösningar i våtrum.
– Och så har vi badrummen där vi har en hel del slarv där många hantverkare inte läser på de nya reglerna utan följer divisen ”så här har vi alltid gjort”. Vanliga fel är till exempel felaktiga brunnar, rörgenomföringar i golv och tätskikt som är felaktigt utförda. Allt leder självklart inte till stora skador men det bra att vara medveten om detta, avslutar Johan.